Flugfiske efter regnbåge

Tips för flugfiske efter regnbåge.

Här skrivs lite om flugfiske efter regnbåge främst i Put and Take vatten
som är den vanligaste formen av fiske. Odlad färdig vuxen fisk i olika storlekar
som fylls på med jämna mellanrum i småtjärnar och sjöar är också vanligast.
Den fisk som sätts i är ofast till en början huggvillig på det mesta samt att
regnbågen har som i regel matats med pellets under sin uppväxt och vet egentligen
inte av någon annan föda, den har ej ännu kunnat skapa sig referenser på att kunna
skilja på insekter som lever vid eller i vattnet i förhållande till något annat.

Därför tar den i början oftast det som erbjuds och särskilt när fisken nyligen satts
i gillar regnbågen färgsprakande stora streamers med starka färger och glitter,
en streamer är en fiskefluga som ibland imiterar småfisk och iglar men kan även vara mer
fantasimönster som ej egentligen imiterar något utan istället retar eller lockar
fisken till hugg. Vartefter fisken har fått gå ett tag och beroende på insekstlivet
under säsongen övergår de mer på att söka naturlig föda och ratar det mesta andra.

Här gäller det då i senare skede imitera insekter och olika bytesdjur så mycket som möjligt.
Regnbågen kan oftast uppfattas som dum då den äter cigarettfimpar, hugger på flöten etc.
Men i nästa stund då regnbågen fått gå ett tag kanske efter 1 vecka eller mer och det
finns insekter eller andra bytesdjur som den lär sig att fånga blir den plötsligt mycket
mer svårfångad, och just här i detta skede är det många gånger just flugfiskaren som får
bäst resultat. Nu handlar det mest om att försöka ta reda på vad det är för insekter
vid vattnet som fisken tar för stunden och dagen.

Flugspö för detta fiske är oftast spö med längd 9 fot och i klass AFTM 5-7,
vanligast är nog en klass #5/6. Klassen man väljer har samband med om man fiskar i mindre
vatten där man är mindre beroende av längre kast då räcker oftast en #5 eller #5/6
gott och väl och samtidigt håller man ofast ned vikten på fiskeutrustningen vilket
ökar på känslan vid fisket. Högre klass på spön kan vara bättre när det gäller att få till
längre kast vid blåsigare förhållanden samt om man vet att fisken man fiskar
efter oftast är större. Vilken aktion man väljer på spöt brukar vara en smaksak.
Snabb(Fast)aktion där arbetar och böjer sig spöt mest på den övre delen av spöt,
snabba spön tenderar till att vara de mest vanligaste bland moderna spön.
Progressiva mer mjuka spön jobbar mer med större delen av spöt. Mediumsnabba spön är ett
slags mellanting på dessa spön.
Spölängd är också mer efter tycke och smak dock så är det allra vanligast med just 9´fot.

Flugrullen kan man välja mer efter behovet och plånboken, det är klart mer känsla i att
fiska med lite mer dyrare rullar speciellt de tillverkade i flygplansaluminum med ofta
bra balans i rullen samtidigt som de är starka och stabila med jämnare och bättre slirbromsar.
Dock så i mitt eget tycke så är spöt och linan kanske det allra viktigaste om man nu
skulle behöva spara in på något så är det kanske rullen.
Men vill man ha en helhetskänsla på fisket så använd även en lite dyrare rulle.

Själv föredrar jag oftast en mer storspolig och kanske överklassad flugrulle då jag vill
få plats med backing (ifall den store skulle dyka på) samt att som viktigast
är att man tar hem lös lina snabbare. Allra viktigast kanske ändå är att linan går på rullen
fortfarande då hela linan är invevad, den ska ej ta emot flugrullens ram utan det ska finnas
kvar ett åtminstonde litet spelrum. Det är vanligt att flugrullar ofta är underklassade dvs
att man tror man ska få på en #6 lina på en #5/6 rulle utan problem,
dock så är det oftast så att man istället ej får på mer än kanske 20-30 meter backing.

Ett tips med fluglinan är att vill man ha plats för lite mer backing så kan det vara lämpligt
att kapa av bakdelen av fluglinan med ca 4-6 meter (som oftast är väl tilltagen med ca 30 meter)
då får man extra meter till förfogande pga backingens dimension blir mindre än fluglinans.
Det är dock helt individuellt vilken rulle man väljer, tar man en mycket liten rulle och
känner att man klarar sig bra med det så får man oftast ned vikten på utrustningen mer
och på så sätt ökar närkontakten och känslan vid fisket mer. Efter ett tags fiskande lär
man bättre känna just vilken utrustning som passar dig bäst vad gäller flugrulle, spö etc.

Fluglina eller kanske ska man säga fluglinor för flugfiske efter regnbåge, hur väljer man här?
En del flugfiskare andvänder kanske inte annat än en flytande fluglina men just vid fiske
efter regnbåge så kan det vara ¨guld¨ värt att även ha sjunkande, intermediate,
sinktip linor om man vill ha resultat. Det beror kanske då på hur du vill fånga din fisk,
hur angelägen du är på att få fisk etc. Fluglinan ska passa spöt på det sätt att klassen man
väljer inte blir för låg eller hög, det är viktigt så att kasten blir rätt vilket annars
inte blir kul eller njutfullt om man står och dänger och ödslar krafter på att till varje pris
försöka få ut fluglinan. Har man för lätt lina får man ingen vikt eller kraft att skjuta iväg den,
har man en för tung lina så kommer den att tendera till att snabbt sjunka i kasten och det
blir mycket jobbigt att få ut den.

En väl avägd lina för spöt gör att man kan balansera upp
linan med spöt med lätthet och samtidigt få den kraft man behöver för att kunna kasta långt
och obehindrat, sedan hänger resten på tekniken som kanske är den allra svåraste och viktigaste
men som kommer med tiden, övning ger färdighet. Som nybörjare är det viktigt att man lär sig kasta
rätt från början då det annars lätt händer att felen hänger med för en lång tid framöver.
Så läs och titta på kastundervisning om ni är nybörjare, det lönar sig på fler sätt och ger
den bästa och mesta glädjen när kasten sitter som de ska. Om man väljer i huvudsak en flytande
fluglina kan man fiska ganska så allround ändå, vill man komma ned en bit djupare så kan man
andvända förtyngda flugor och eller koppla på tex en polyleader sjunktafs
som gör att man kommer ned bättre. Sjunklinor finns ofta i flera sjunkgrader sakta,
medium eller snabb man avgör själv vad för behov man har här, är vattnet väldigt djupt
där man fiskar så är det fördel med tyngre snabbsjunkande linor, för att snabbare komma ned på djupet.

Det finns även intermediate fluglinor som är sakta sjunkande eller svävande tex en
clear intermediate (transparent fluglina) kan vara perfekt på skygg fisk och vid vattendrag där vattnet
är väldigt klart. En sinktip kan vara bra då den främre delen sjunker och resten av linan flyter,
de är oftast mer smidiga och lättkastade än en sjunklina vilket är en fördel om man klarar sig med det.
Har man flera linor man skall växla med så har man ofatst extra spolar till sin rulle
eller alternativt flera flugrullar. Alternativet till detta är att andvända sig av skjutklumps system,
shooting head kit. Där har man en runningline som man andvänder att koppla till
skjutklumpar = shooting heads till som ofatst är ca 10 meter långa, man har då olika typer av skjutklumpar
såsom flyt, intermediate och sjunkande kanske i olika snabbsjunkande grader. Det gör att man inte
behöver extra spolar eller rullar utan byter istället ut den främre delen , skjutklumpen, efter behov.

Tafsen man kopplar till fluglinan som är länken mellan fluglina och fluga kan köpas
färdiga eller knytas själv. Det som brukar vara viktigt är att den är i sin övre del som kopplas till
fluglinan tjockare och smalnar av mot flugan dvs en tapering. Detta gör att kasten och presentationen
av flugan blir mer korrekt. Den vanligaste längden är 9 fot ungefär som de flesta spölängder brukar vara.
Till detta kan sedan tafsmaterial monofil kytas skarvas på för att utöka längden den sista
biten med önskvärd dimension. Vilken längd och dimension man har totalt på tafsen beor på flera faktorer.
Tjockare tafs vid grövre fisk och tunnare vid mindre fisk eller klart vatten med skygg fisk.
Likadant kortare tafs för fiske vid blåsigare förhållanden
(annars blir en lång tafs svårhanterlig och ofta med knutar på som följd). Längre tafs vid skygg fisk,
och eller när vattnet ligger blankt. Det finns även flätade sk Braided leaders och tvinnade Furled leaders
som också är mycket bra alternativ och som man bara skarvar på med tafsmaterial i lämplig dimension.
Dessa håller mycket längre är vanliga tafsar .

Flugor för fiske i regnbågs vatten, här finns ofantliga mängder av mönster och typer
av flugor som kan andvändas. Det som en nybörjare kanske ska börja med är att köpa ett färdigt paket
flugor mixat som passar Put and take vatten. Det som fungerar när fisken inte gått särskilt länge som
de oftast inte gjort i sådana vatten där det regelbundet sätts i fisk varje vecka det är streamers och nymfer.
Streamers är ofta antingen imitationer på småfisk och iglar eller rena fanatasimönster med starka
färger och glitter som brukar reta ny fisk till hugg. Nymfer är mer imitationer på de vattenlevande
insekterna i det stadie de är i innan de blir bevingade insekter. Starka färger på streamers
oftast i krokstorlek 6, 8, 10 såsom orange, gul, charteuse, rosa brukar vara bra alldeles i början när
fisk satts i och även om vattnet är mycket grumligt. Vit och svart kan vara riktigt bra och liakdant med
mer lila färgade flugor stundtals. Det kan vara bra att ha en hel del variationer på just färger om man
inte redan känner till sitt vatten och vad som mest brukar fungera där.

Mönster som Woolly Bugger, en streamer med chenillekropp hackel runt hela kroppen och längre svans
av maraboufjädrar med eller utan guldskalle brukar vara ett av de vanligaste och säkraste mönstren vid put and take vatten,
imiterar iglar och småfisk bra. Zonker streamer med kaninhårs vinge likaså. Detta är flugor som rör sig
mjukt även i stilla vatten och ving samt svans materialet ger flugan mer liv och lockelse som attraherar
fisken ännu mer. Prova gärna variera flugor med gummiben-rubberlegs som också kan vara extremt effektivt
många gånger. Fiskar man med sjunklina och särskilt om fisken är väldigt trög och knappt vakar
överhuvudtaget som vid mycket varm eller kall väderlek så kan det vara effektivt med Booby (Boobie) nymfer
som egentligen är mer streamer än nymf. Det är en fluga med svans i marabou fjädrar och med chenille eller
marabou kropp alt glittrigt annat syntet material. Framtill har man sedan fäst 2 st ögon i foam eller
flytande kulor inbundet i nätstrumpa. Det som sker i vattnet med denna fluga är vid fiske med sjunklina
eller sjunktafs är att man låter linan sjunka ned ordentligt och när man drar i flugan så dras flugan nedåt,
och när man pausar så flyter flugan uppåt vilken ger som en upp och nedvänd jiggvariant.
Detta brukar kunna reta fisken till hugg särskilt de dagar då de verkar väldigt tröga.

Varje flugfiskare hittar till slut sina favoritmönster som de själva mest tror på och just vid de vatten de rör sig vid.
Färger och mönster kan fungera superbra i en tjärn men i nästa kanske inte riktigt alls man får prova sig fram lite.
Just att inte veta allt heller är en del av själva spänningen att testa sig fram, experimentera och undra.
Nymfer som tillhör regnbågsfisket är ett antal men mest känt här är kanske Montana nymfen som föreställer
mest en trollslände larv. Den har oftast svart kropp och bröstet (Thorax) färgat i klar färg såsom
gul, orange, fluo grön etc. Flicksländan är en nymf som är mycket bra att ha imitationer på och vanlig
mest överallt vid vattendrag. Sjunkande och mera lätta modeller bör finnas i asken.
Dessa fiskas helst närma vegetation såsom vass och näckrosor där fisken oftast går in och söker födan.

I övrigt finns det mängder av andra vattenlevande djur och landlevande som kan förekomma mer ofta
eller bara stundtals vid vatten och här gäller det att försöka ta reda på vad som gäller just nu och
under denna del av säsongen. Husmaskar, nattsländepuppor, myror, mygglarver och puppor, corixor är också
bra just speciellt en bit in på säsongen och eller när fisken gått litet längre och börjat äta in sig
på det som finns vid vattnet. Torrflugor som brukar vara vanliga är tex E-12 nattslände imitation,
klinkhammer kläckar imiationer, streaking caddis nattslända. Finns det speciella arter vid vattnet som
förekommer mer kan det vara bra att fiska med imitationer på dessa. Vid kläckning av
Sjösandsländan (E.Vulgata) eller även kallad för Rocken som förekommer vid en del vatten med just ofta
sandbottnar kan bjuda på ett av de bästa fisken på hela året. Här fiskar man med imitationer av denna
insekt både som nymf, kläckare och torrfluga. Denna ofta korta period runt ett par veckor bör timas in
och beror mest på hur tidig eller sen vårsommar värmen är. Säsongen som kan vara från ca Maj till Augusti
beroende på vart i Sverige man fiskar (tidigare längre ned i Sverige och senare uppåt landet).

På hösten så brukar landlevande insekter som ofta hamnar i vattnet då de blir mer köldstelt är
tex getingar och humlor, harkrankar och myror annars är det också gott om myggpuppa-imitationer
både på tidig vår och sen höst då insektslivet är mindre.

Andra tips som kan vara bra för vatten som du inte känner till är att fråga andra om man har möjlighet,
vissa platser brukar fungera bättre än andra så det gäller att prova sig fram och hålla utkik.
Att variera sig på flugor om inget händer och tänka på att regnbågen ofta kommer i perioder ibland
lite längre och ibland extremt korta perioder då de stöter in eller upp för jakt på föda,
då gäller det att vara med. Oftast så är tidiga mornar och eftermiddag kvällar bra vid fiske.
De kan dock skilja sig en del på detta mellan olika vatten, vissa vatten fungerar extremt bra när
det skymmer tex medan vid ett annat vatten dör det ut mer eller mindre helt och hållet.

Att vid hemtagning av fluga särskilt vid streamer och nymf-fiske prova olika hastigheter från mycket
sakta till mycket fort och kanske med pauser emellan för att stimulera fisken till att ta.
Från tändstickslånga dragingar till meterdragningar. Får du vak i närheten så kasta snabbt i
anslutning till vaket. Dra gärna flugan hela vägen in framför fötterna på dig då det extremt ofta händer
att fisken följer med ända in till strandkanten innan den hugger. Samt kika på vad som händer bakom
flugan då fisken kanske bara simmar efter men tvärvänder i nästa stund antingen ser man fisken
med blotta ögat eller så ser man vattenrörelserna som avslöjar fisken. Här kan man kanske prova
en annan fluga och se om fisken intresserar sig mer så pass att den tar.

Vid fiske efter regnbåge där man tänkt sig släppa tillbaka fisken, sk Catch and Release, kan man
tänka på att är vattnet väldigt varmt så bygger fisken upp mjölksyra mycket snabbare och så pass
mycket att den kan dö om man pressar den för länge. Här gäller det vara snabb med att ta in fisken
och kroka av och försöka hålla fisken samt hjälpa till att syresätta den genom att föra den
sakta fram och tillbaka så den får färskt vatten genom gälarna, släpp inte fisken förrän du känner
dig ganska säker på att den verkar ha piggnat till. Alternativt avstår man att fiska när det är för varmt.
Knutlöst nät i håv är också det bästa om man håvar fisken då den inte skadar fiskens
batekterieskyddande slemskikt, fjäll och fenor på samma sätt som andra håvar kan göra.

Och det viktigaste av allt är ha kul med detta och tålamod är en fiskares bästa vän när det
gäller att lära sig behärska flugfiskeutrustningen med kast och allt det innebär.
Förr eller senare kommer bonusen som är fisken då man lyckats få till allt rätt.
Kastet, när fisken tar, fighten och drillningen. När allt detta sitter mer eller mindre
så upptäcker man lätt att man längtar snabbt till nästa gång.

Markus Sarengren Copyright © 2012 Fiskeflugor.se